Rune Widlund 1920 - 2009

En av våra främsta och mest avhållna medlemmar Rune Widlund avled stilla i sin bostad fredagen den 16 januari. Han sörjs närmast av hustru Ella, barnen Ann-Marie och Lasse med familjer och av sina systrar Maj-Britt och Inga-Lisa.

När Rune föddes bodde hans föräldrar i Norrköping, där hans två äldsta systrar också är födda. Yngsta systern Inga-Lisa kom till världen 1930 när familjen redan flyttat till Älvsjö. Runes farfar tillhörde en gammal kopparslagarsläkt och var en känd och uppskattad yrkesman i Norrköping. Pappa Axel fortsatte i samma bransch men anpassade sig till modernare tider och blev plåtslagarmästare istället. Kanske var det den annalkande ekonomiska depressionen mot slutet av 20-talet som gjorde att Axel ville söka sig till storstadsområdet med dess större möjligheter för en skicklig yrkesman. Innan flytten till Stockholm hade han åkt i förväg för att söka arbete och en bra bostad åt familjen. Rune förde plåtslagartraditionerna vidare och han hade gärna sett att hans son Lasse tagit vid efter honom, men en tidig idrottsskada satte stopp för sådana planer.

Axels första anställning i Stockholm var hos Engbergs plåtslageri. Han blev snart känd som en mycket skicklig yrkesman. Senare som anställd vid Thorlings arbetade han upp en egen kundkrets, som bland annat inkluderande stora uppdrag utmed Strandvägen. Axels goda renommé och gamla kontakter med Engbergs ledde till att Rune fick börja sin yrkesbana där. 1946 när Axel startade Widlunds plåtslageri i Älvsjö gick Rune över till pappas firma. Han tog över mer och mer av arbetet där. Rune fick även överta många av Axels gamla kunder vilket gav firman många stora arbeten både inne i staden och ute i förorterna. Ett av Widlunds större arbeten i Älvsjö var renoveringen av de gamla omfattande plåtarbetena på Långbro sjukhus från 1909. Det blev många arbetstimmar för Rune på Långbros tak. Rune kallade sig själv för ”takteknolog” och var mycket duktig i matematik, som är en förutsättning för att kunna rita och räkna vid avancerat plåtslageri. Precis som sina förfäder var Rune en skicklig och stolt yrkesman vars enda brister var att han tog på sig för många uppdrag eftersom han hade svårt att säga nej och att han hade problem med att ta ordentligt betalt för ett fint och väl utfört arbete.

Ella och Rune gifte sig 1945. De hade träffats fyra år tidigare på dansstället Vera medan Ella från Riddarhyttan var inneboende på Torsgatan. I början använde Rune pappas verkstad på Blåvingevägen, men när Ella och Rune flyttat till sin vackra villa på Långbrodalsvägen, inrättade han sin verkstad där. Innan de sålde villan styckade de av halva tomten till Lasse och hans familj medan Ann-Marie samtidigt fick en god hjälp till sina studier.

Axel Widlund var också medlem i Gamla Älvsjö AIK men aldrig aktiv idrottare. Däremot var han en trogen supporter till klubben och för sina barn. Axel ingick i Håkan Lundbergs och Nisse Ljungdahls brödraskap av framstående herrar i Älvsjö. Rune och hans tre systrar var alla aktiva i Älvsjö AIK. Systrarna spelade handboll i klubbens berömda damlag. I den äldsta Brännkyrkafilmen kan man först skymta mamma Svea som handbollsmålvakt och lite senare ser man storasyster Marie-Louise mellan stolparna i en match mellan Älvsjös företagare och stadsfullmäktige.


Rune var utomordentligt bollbegåvad. Hans klass i Långbrodal med bland annat Svenne Hellström och Rune Söderkvist var duktiga bollspelare både sommar och vinter. Rune Widlund var den största bolltalangen. Han var även skolans stjärna på att spela kula om vårarna och han lyckades ofta spela av kamraterna alla kulor till deras föräldrars stora förtvivlan. Men i skolan hände också en förfärlig sak när en av Runes lärare mobbade honom för hans stamning. Det var en händelse som satte djupa spår hos Rune. Hans stamning gjorde honom osäker och hämmade honom i många sammanhang. Då var det tryggt och säkert att bli plåtslagare precis som pappa. Även idrotten var mycket viktig i hans liv eftersom han blev så framgångsrik och omtyckt av både idrottskamrater och supportrar.

Gunnar ”Ur-Pelle” Pettersson snart 95 säger att de blev lagkamrater i Älvsjös A-lag i fotboll när Rune bara var 16 eller 17 år precis som i bandy där han finns med på ett foto från 1936. ”Han hade glöden” enligt Ur-Pelle. Under sin långa militärtjänstgöring under beredskapen i Boden var han omskriven forward i A 8:as ishockeylag, som då ansågs vara Norrbottens främsta lag. Rune fortsatte att spela fotboll även under beredskapstiden. När Stockholms stadslag åkte över till Finland direkt efter kriget sommaren 1945 för en fotbollsmatch mot Helsingfors stadslag, fanns han med som högerhalv. Under hela 40-talet blev Rune ofta uttagen både till stadslaget och till Malm-fotbollen, där kombinationer av söderlag spelade mot norrlag. ” Älvsjö-Widlund bäste spelare på Norge-turnén” ”… på ytterhalven härjade en teknisk herre i form av Rune Widlund” ”Fynd från Älvsjö. Rune Widlund nämner man särskilt gärna – det är en pojke som har utsikter att `bli något´.” Rune var nästan jämnt bäste man på plan med en teknisk och klok spelstil enligt alla referat.

Rune var lagkapten i Älvsjö AIK:s lag när man lämnade de lägre Stockholmsserierna efter DM-vinsten 1948 och snabbt avancerade till både division 4 och 3. Efter det ville AIK värva tre av Älvsjös stjärnor, Henry Edholt, Lasse Engström och Rune Widlund. Rune ville gärna pröva lyckan i allsvenskan men kamrattrycket och hans stora osäkerhet hindrade honom från att ta det steget. Fotbollen och kompisarna var en så viktig del av hans liv. Men Henry vågade gå över till AIK och tidigare hade en annan lagkamrat Karl-Ivar Åström värvats till Reymersholm, allsvensk i början på 40-talet. Istället fick Älvsjö AIK förmånen att ha Rune i sitt lag under hela två decennier.

Rune var mycket omtänksam och generös och hade förmodligen aldrig någon ovän. Han älskade att vara storslagen och överdådig. En av hans specialare var att åka ner till Långsjön och köpa liljekonvaljebuketter till bekantskapskretsens alla damer hos trädgårdsmästare Eriksson, känd som ”Liljekonvaljekungen”. Under många år var det Rune och Ella som fixade Gamla Älvsjö AIK:ares ärtsoppa. ”Det är för lite fläsk i soppan i år för det var så dåligt med katter runt Långbrodalsvägen.” Runes kvicka repliker vid duellerna med Ingvar Thorén och Gunnar Ivetun på Gamla Älvsjö AIK:s möten är oförglömliga minnen för oss som var med. Rune var lika snabb i huvudet som i fötterna. Han hade stor humor och ett ljust sinne. Rune brukade roa den närmsta kretsen med sin vackra sångröst och gärna med texter på en alldeles egen italienska. Det hände att han upplät sin vackra tenorstämma vid isfesterna på skolplan eller vid samkväm på Ordenshuset.

Med tanke på Runes erfarenheter i livet är det inte överraskande att han blev känd som mycket känslig och empatisk samtidigt som han i sin krafts dagar var en mycket oöm spelare och en riktig hårding på plan. Under den sista tiden på Älvsjö servicehus blev han mycket omtyckt av personalen lika väl som han tydligt visade sin uppskattning för den vård han fick där. Runes stamning minskade med tiden för att vara helt borta under de sista åren.




Ljungberg i Långbroparken