Åke Hall 1925 - 2008.

Ur min dagbok 16 april 08: ÅKE HALLS: s jordfästning.

Idag tar vi farväl av en hedersman som jag känt i ett femtitals år. Jag lärde känna honom på tidigt 40-tal genom idrotten. Inte minst skidor och orientering vid Älvsjö AIK:s klubbstuga Visätra i trakten av idrottsplatsen. Visätra var då den naturliga mötesplatsen, vackert belägen i den då orörda terrängen, en rent pastoral idyll med inägor och betesmarker, där klubben lade sina skid- och orienteringsbanor, samt inte minst klubbträffar i torpet. Som utnyttjades till möhippor mm.

En årlig säsongsavslutning med den s.k. Visätrapokalen, är en av de sammankomster som fortfarande lever efter ett 70-tal år. Traditioner behöver inte vara så märkvärdiga för att överleva. Huvudsaken är att man trivs tillsammans.

Det som satt sig fast bland minnena är de sk kallade tiomilabudkavlerna där vi båda var en del av samma lag och laganda. Ända tills några av oss började få andra ”griller” och tankar i bakhuvudet. Svensexor och möhippor började sätta sina spår. Tiomilalag var svårt få till i fortsättningen.

Småningom började några av oss pröva på Vasaloppet. Åke var väl den som lyckades bäst i detta långlopp, och blev mest fascinerad av oss alla. Vi andra tyckte nog att orienteringen passade oss bättre, där man kunde ta igen sig bakom en gran eller så.

Vi möttes kanske inte så ofta i fortsättningen, men då vi gjorde det så minns jag Åkes alltid glada attityd och vänlighet. Leendet fanns jämt på hans läppar.

Ofta var det så att man cyklade långa vägar till och från tävlingarna. Men Åke han var förståndigare än de flesta av oss. Han skaffade sig kvinnligt sällskap med tillgång till bil. Så kloka var inte vi andra.

Vi talades vid i telefon efter förra årets Vasalopp, då Åke tyvärr tvingades bryta sitt femtionde lopp. Jag hoppades att han skulle ha bättre tur med vädret och klara av det i år istället.

Det blev inte som jag tänkt. Det blev istället en av de vackraste och renaste annonser jag sett i tidningen, över folk som ”gått i mål” med all ära i behåll , för evigt. Jag tycker det var en värdig avslutning på livets tävling för en hedersman vi inte glömmer.

INGVAR THORÉN vid Myrvägen