Santis 1919 - 2008

Efter en längre tids sjukdom stannade Carl Henrik "Santis" Santessons hjärta natten till den 21 februari 2008. Han sörjs närmast av sin hustru Doris och syskonbarn med familjer. Santis var en kämpe in i det sista. Han genomled tålmodigt alla strapatser han tvingades vara med om under den sista långa sjukdomsperioden. Santis klagade aldrig utan han var samma gamla vänliga tålmodiga person som alltid, fast han periodvis säkert hade det mycket besvärligt. Den sista tiden förmådde han oftast inte tala så mycket, men hans leende var alltid lika vänligt och hans tacksamhet lika stor vid varje besök.

Carl Henrik föddes i Älvsjö den 11/1 1919. Pappa Carl Gustaf var från Ljusdal och jobbade som kamrer vid Iggesunds bruk innan han flyttade till Älvsjö. Där hade han en trävaruagentur mellan åren 1920 och 1930. Santis mindes dessa år som en mycket lycklig period för familjen och sin barndom som mycket kärleksfull och harmonisk. Men som en följd av den ekonomiska depressionen mot slutet av 20-talet tvingades faderns firma i konkurs år 1930. Efter en tid kom familjen på verkligt obestånd, lånen på villan vid Drabbningsvägen förföll och man tvingades flytta till en hyreslägenhet på Segervägen 214. Trots att fadern fick en del nöd- och ströjobb, så tvingades familjen ändå söka socialhjälp periodvis, precis som många andra vid den tiden. Slutligen blev fadern sjuk i cancer och dog våren 1937.

Mamma Leicy föddes också i Ljusdal, men hon lärde inte känna sin blivande make förrän senare vid en danstillställning i Hudiksvall. Hon tillhörde den kända spelmanssläkten Härdelin, vars kanske mest kända medlem har varit Delsbostintan. Det var också Santis mormors far som grundlade det moderna Bollnäs, vilket en minnesplatta i stadshuset där visar. Gösta Collini, som var kyrkoherde i Brännkyrka under många år hörde också till mammans släktingar. Det var han som döpte Santis och då faktiskt felaktigt stavade hans förnamn med K i stället för C, när han skrev in Santis namn i kyrkboken efter dopet.
Santis tyckte mycket om sina föräldrar. Vid minnet av sin far kunde han sörja över att han inte fått möjlighet att hjälpa honom ännu mer under familjens svåra tid.

Efter fyra år i Långbrodals skola började Santis i Katarina Real. Men på grund av att familjen hade det så knapert, fick han inte fullfölja sina studier där, utan han var tvungen att börja jobba och hjälpa till med familjens försörjning.
Samtidigt blev deras släkting kyrkoherde Gösta Collini kontaktad av en kollega som undrade om han kände till någon duktig pojke, som han kunde rekommendera till ett kontorsarbete vid trävaruagenturen Jacob Versteegh. Santis fick börja där 1934 som springpojke och cykelbud. Han stannade kvar på samma arbetsplats ända till sin något för tidiga pensionering 1981. Då hade han avancerat till ledningen i firman som han drev tillsammans med en kompanjon sedan han gått in som delägare år 1967. Av en tillfällighet kom han således att bli verksam inom samma bransch som sin far.

Santis var nästan jämnårig med Älvsjö AIK och han kom att ägna det mesta av sin fritid åt klubben. Bollen var då liksom idag den kanske bästa leksaken som finns. Han var inte ensam om det utan det var många i Santis generation som sparkade på bollen. Många blev med tiden mycket bra bollsparkare, så även Santis. Efter en kortare karriär som slutade med en plats som ytterhalv i Älvsjö AIK:s A-lag, fann han snart sin framtida inriktning.

Pojklaget på Farmen 1941 med sin lagledare Santis


Santis håg låg mer åt att hjälpa sina kompisar till framgångar genom att förkovra dem fotbollsmässigt och skapa kollektiv som fungerade som sammansvetsade lag. Genom hans stora engagemang och mycket starka klubbkänsla utvecklades Älvsjö AIK till att bli en av de bästa söderföreningarna i Stockholm.
Höjdpunkten var nog när man genom att vinna Stora DM 1948 fick spela i Svenska cupen, där man nådde till kvartsfinal mot Elfsborg.

Santis hade inte bara tid för sitt kära A-lag, utan när vi i generationen efter kom ner på Farmen med en boll under armen, fanns han oftast där med en klapp på huvudet och med några uppmuntrande ord. Santis hade alltid tid och engagerade sig i allt som rörde klubben ända till sin död.
Santis var en eldsjäl och hans engagemang var så stort att han, om det hettade till i slutet av en match, inte kunde följa den från läktaren utan måste gå åt sidan för att inte få en infarkt. När han så småningom lämnade A-laget hjälpte han till där han tyckte att han gjorde bäst nytta för klubben både i stort och i smått. Han återkom också som lagledare för A-laget några år i början på 60-talet.

Han efterträdde Håkan Lundberg som ordförande i Älvsjö AIK åren 1966 till 72. När han avsade sig ordförandeskapet berodde det mycket på att han inte längre ville tampas med de många stridiga viljor som fanns inom föreningen då. Santis var en eldsjäl, men han var absolut inte en stridens man utan han strävade alltid efter att ha ett vänligt tilltal. Det viktiga för honom var ju kollektivet och ett bra kamratskap inom idrotten.

Santis var mycket tacksam för allt det han lärde sig i verksamheten inom Älvsjö AIK. De erfarenheter han fick i idrottsrörelsen ansåg han hade varit mycket betydelsefulla för hans personliga utveckling och mognad. Där lärde han sig ledarskap och att tala inför andra människor på ett medryckande sätt. Santis ansåg att hans karriär inom arbetslivet från en enkel springgrabb till chef för företaget underlättades av hans ledargärning inom idrotten. Han kände en särskilt stor tacksamhet till sin mentor Ture Nordqvist som tidigt uppmuntrade och stöttade honom till att ta ett allt större ansvar inom Älvsjö AIK. Vad Ture gjorde för Santis praktiserade han själv senare på de yngre klubbkamraterna i nästa generation.

Älvsjö AIK tog i stort sett all hans tid i anspråk och familjebildningen fick vänta. Men 1975 när han gifte sig med Doris, som varit hans arbetskamrat ända sedan 1956, så fick han en livsledsagare som han kunde dela sina intressen med. Det ledde bland annat till att Santis tillsammans med sina vänner startade en pensionärsklubb löst anknuten till Älvsjö AIK. De lånade lokaler på IP och spelade bridge och biljard. De fortsatte som alltid att hjälpa till och fungerade bl.a. som entrévärdar. De gjorde också en stor insats genom att administrera och sköta bilparkeringen på IP i samband med större mässor.

Vi minns Santis med glädje för allt han har gjort för ungdomarna i Älvsjö med omnejd för allt han gjort för klubben. För oss som var med kommer han alltid att vara Mr Älvsjö AIK.


Göte Ljungberg
Helge Wärnberg