Leif Lindgren 1934 - 2007

Efter en mycket framgångsrik karriär som ledare inom Älvsjö AIK:s fotbollssektion blev Leif invald i föreningen Gamla Älvsjö AIK:are i december 1972. Och om hans gamla medlemsnål finns kvar så ska det stå nr 120 på den. Leffe missade sällan något av föreningens möten, vare sig vårmötet eller julmötet med ärtsoppan och punsch strax före jul. Även om det nog var så, att han och broder Christer många gånger brukade vara kökarlar på anmälningslistan. Men jag tror faktiskt att det oftast var Leffe som i sista stund fick påminna Christer om att nu var det dags för en träff igen.
Mötena i "gamlingarna" är ganska opretantiösa. Kamratskapet, samvaron och gemenskapen, att få träffa de gamla polarna i Älvsjö AIK, var viktiga för Leffe. Alldeles innan slutet när Leffes krafter redan var på upphällningen, så besökte han biljardgänget på Älvsjö ip en sista gång. Där fanns några av hans närmsta kompisar, Gunnar Fribärj, Bengt Johansson, Svenne Lissäng och Helge Wärnberg.

Leif lämnar ett stort och viktigt minne efter sig inom Älvsjö AIK:s fotboll som en av centralfigurerna i klubbens utveckling till en stor välfungerande modern fotbollsförening. Det var Leffe som var den ledande initiativtagaren till det som skulle bli föreningens stolthet under de följande decennierna, klubbens stora, breda och välfungerande ungdomsverksamhet. I slutet av 50-talet gjorde han ett avgörande pionjärarbete inom Älvsjö AIK:s fotboll, när han var med och startade upp och utvecklade nya rutiner i stor skala inom sektionens ungdomsverksamhet. Det ledde till att Älvsjö AIK:s fotbollssektion på den tiden fick en av Stockholms största och bäst organiserade ungdomsavdelninger. De principer och riktlinjer som Leffe utarbetade då, med bland annat föräldramedverkan i ungdomsgrupperna gäller i stor utsträckning fortfarande.

Innan Leffe kom in i bilden var det väldigt klent med ungdomssatsningen i föreningen. Men han var som klippt och skuren för det jobb han tog på sig. Leffes kreativitet, fantasi, uppslagsrikedom och inte minst hans väl utvecklade verbala kapacitet i förening med en stor optimism gjorde att han var rätt man på rätt plats vid rätt tillfälle. För mot slutet av 50-talet började det myllra av ungar runt om i Älvsjö. Dels berodde det på, att de allt större kullarna av 40-talister började växa till sig vid den tiden. Samtidigt hade det gamla lite stillsamma villasamhället genomgått en formidabel utveckling och förtätning. Det hade vuxit explosionsartat från andra hälften av 40-talet i och med att alla nybyggarna i de många småstugorna och tjänstemannavillorna som flyttat ut till Älvsjö med alla sina ungar.

1957 startade Leffe Älvsjö Cupen för kvarterslag på Farmen, Älvsjö gamla ip. tillsammans med sin gamla kompis Bengt Johansson. Cupen blev snabbt en stor succé både i Älvsjö och i angränsande förorter. T.o.m. Missionskyrkan i Älvsjö ställde upp med ett lag. Kort sagt så hade Leffe, senare även assisterad av Lennart "Linkan" Lindkvist och stöttad av sina kompisar i styrelsen med Helge Wärnberg och Per-Erik Lindqvist i spetsen, mycket att jobba med. Men det var Leffe som drog igång den moderna breda och välfungerande satsningen på ungdomar inom föreningen. Det var ytterst han som var pappa till den.

Leffes entusiasm och hans optimism spelade också en stor roll vid sammanslagningen med Långsjö IF och vid värvningen av flera duktiga ungdomar från IK T i Solberga, som tack vare deltagande i Älvsjö Cupen värvades till Älvsjö AIK. Flera av de killar som klubben tillfördes då, skulle sedan visa sig bli storspelare både i Älvsjö AIK och några skulle även avancera vidare till både storklubbar och landslaget. På köpet medförde Leffes alla rockader att klubben samtidigt fick några ledare som skulle sätta tydliga spår i Älvsjö AIK:s historia, Ingemar Leback och Leffe Nilsson.

Ryktet om Leffes framgångar inom klubben spreds förstås till föreningar som var större och mer berömda än Älvsjö AIK. Leffe är en av de fåtal duktiga ledare inom Älvsjö AIK som faktiskt blivit värvade till en storklubb. I Leffes fall var det Djurgården som ville ha hans tjänster. Leffe inspirerade även Carri Ekström, som senare värvades som tränare till Hammarby IF att starta sin framgångsrika tränarkarriär.

Men i Djurgården trivdes Leffe aldrig riktigt bra eftersom han nog inte var tillräckligt hårdhudad av sig för den tuffa miljön. Ju högre upp man kommer desto snålare och hårdare blåser ju vinden. Livet i Älvsjö AIK var säkert inte heller alltid en dans på rosor för Leffe alla gånger. Men det var trots allt där han hade sina verkliga vänner och kompisar, som kände och tyckte om honom och som Leffe vuxit upp tillsammans med. Där kunde han känna sig trygg och det verkar alltid ha varit mycket viktigt för honom.

I samband med begravningen har några av Leffes gamla vänner, forna adepter och några grannar från tiden i Fruängen istället för blommor samlat ihop en summa pengar till Gamla Älvsjö AIK:s plusgirokonto. Tanken enligt bidragsgivarna är, att det ska bli ett riktat bidrag till ungdomsfotbollen i Älvsjö AIK FF. Precis i den anda som Leffe verkade i när han var aktiv som ledare inom föreningen.

Varje människa har ju en alldeles unik sammansättning av egenskaper och kvalitéer, som är olika tydliga och uppenbara. Några minnesord kan aldrig bli heltäckande, mycket i våra personligheter är och förblir gåtfyllda för omgivningen. Men de få ord, den lilla mening vi har låtit skriva på bandet till föreningens kistbukett försöker sammanfatta hur kamraterna i Gamla Älvsjö AIK:are kommer att ha kvar Leif i sina minnen:

"Vi minns en omtänksam och trofast kamrat".


GÖTE LJUNGBERG i Långbroparken