Hans Gedin 1927 - 2007

TVILLINGARNA FRÅN LÅNGBRODALSVÄGEN

Numera... "I övervuxen ålder", läser jag alltid de annonser jag förr aldrig ägnade ett öga, dödsannonserna. Har sent omsider fattat att det enda målet på livets vädjobanor är detsamma för oss alla, antingen vi är sprinters, kulstötare, orienterare, skidåkare eller vänsteryttrar i fotboll och andra bollsporter, liksom alla supportrar. Ingen av oss kommer levande härifrån. I bästa fall överlever minnet av kamraterna. Tvillingarna Gedin glömmer vi aldrig.

Den 16 aug -07 läste jag i DN att Hasse, en av tvillingarna Gedin gått bort. Jag trodde inte det var möjligt. Han var ju så ung. Han var ju fyra år yngre än jag själv. Blott 80 år. Att så unga spänstiga kamrater hamnar på denna sida i bladet tycker jag var, om inte omöjligt men mycket tråkigt. Trots att han var medlem i Gamla Älvsjö AIK:ARE, så var han i mina ögon samma unga och trevliga grabb som han alltid varit sedan vi möttes i skid & orienteringssektionen någon gång kring 1940.

Tvillingarna Kurt och Hasse var ett oskiljaktigt par. Inte minst under deras studietid och inom idrotten. Jag har många minnen av dem. Alla angenäma. Vi löpte i klubbens tiomilalag ett flertal gånger. Själv sprang jag de första tio loppen från 1945 till 1954. KTH-studierna var väl det som hindrade dem vara med i debutloppet ett par dagar före freden 1945. Så ock 1946, men i det tredje loppet är jag säker de var med. Den ena, jag tror Hasse, sprang första sträckan till Sten Sture-monumentet i Uppsala till Flottsund, där han växlade över till Kurre som skulle kuta i den mörka upplandsnatten genom det så kallade Lusenområdet, som inte hade stort mer än torpet Lusen som hållpunkt. Men det var inga problem. Hade en Gedinare fått hand om en sträcka så var det ingen risk för "försening". Vi som skulle löpa kommande sträckor kunde vara helt lugna. Detta tredje tiomila med mål i Helenelund, är nog det framgångsrikaste för klubben? Trodde förr vi kom in som 13:e lag, men jag har fått revidera minnet. 15:e - 16:e ligger nog närmare sanningen.

Det var inte så lätt att skilja på bröderna, men Hasse hade en liten flisa av en tand borta i framfronten. Ett minne från de första mörkläggningsövningarna 1939. Frågade man den ena så fick man ett sympatiskt svar. Ofta av den andra , för han visste i alla fall vad den tillfrågade brorsan tänkt svara. Ganska praktiskt faktiskt. 1947 reste vi österut till "landskamp" på skidor mot Houpaladen Hurjat utanför Helsinki. Då var tvillingarna med och räddade ansiktet på klubben i det usla klabbföret. Vi andra hade visst vallat med villervalla. Många gick ur, men ingalunda de pålitliga tvillingarna från Långbrodalsvägen. De kämpade till den bittra ändan.

Jag och Gedinarna råkade ha samma klassföreståndare, magister Widegren. Men det hjälpte inte mig det minsta. Jag hade honom i kullen fyra år tidigare, då han kanske inte var så "slipad" som senare? Inte rekommenderade han min mamma att låta mig studera vidare på KTH, såsom han gjorde med Gedinarna, då han förde saken på tal med deras pappa. Kan det ha berott på huvet, mitt huvud? Nåja, jag hade nog inte passat så bra som bergsingenjör, vilket däremot Gedinarna gjorde. Magister Widegren var i alla fall mycket stolt över att ha varit klassföreståndare för de sympatiska tvillingarna Gedin. Liksom vi i Älvsjö AIK:s skid & orienteringssektion.

INGVAR THORÉN vid Myrvägen