Ingemar Leback 1920-2007

En av Älvsjöfotbollens förgrundsgestalter har lämnat planen, men hans minne lever kvar. Ingemar Leback somnade in lugnt och stilla den 22 april 2007 en söndagsnatt 87 år gammal. Sörmlänningen Ingemar flyttade 1951 till Blåvingevägen i Älvsjö med sin familj, hustru Sigrid, sjuårige sonen Lennart och tvillingarna Yngve och Börje. I början av sextiotalet då utrymmet blev för trångt, flyttade de till Karlslundsvägen där både han och hans hustru Sigrid många år senare fick sluta sina dagar.

Ingemar hade tidigt ett stort fotbollsintresse, även om han själv inte aktivt spelade fotboll i någon större omfattning, var han en trogen medlem i Djurgårdens Supporterförening och sågs ofta umgås tillsammans med fotbollspotentater som Sigge Berg med flera.

Hans grabbar började tidigt med fotbollen och var under alla år påhejade av sin pappa. Ingemars aktiva engagemang med ungdomsfotbollen i Älvsjö tog fart i början på sextiotalet. Bland hans många vänner fanns Rune "Widis" Widlund som varit en av A-lagets stöttepelare under många år, och i hans verkstad på Långbrodalsvägen tjatade Rune ofta om hur dåligt det var med rekryteringen till seniorfotbollen och hur viktigt det var att få förstärkning från ungdomsfotbollen. Mycket på grund av detta och samtidigt som hans grabbar levde för fotbollen gjorde att Ingemar, i slutet på femtiotalet, tillsammans med andra eldsjälar satsade hårt och engagerat på att utvidga och stärka ungdomsfotbollen i Älvsjö AIK. Han följde sedan ungdomarna upp i junior- och seniorlagen och tog i mitten av sextiotalet över som lagledare för A-laget för att 1967 ta över efter Per-Erik Lindkvist som ordförande för fotbollssektionen. 1969 överlämnade han, efter en framgångsrik satsning, ordförandeskapet till Helge Wärnberg som nu fick ta över en klubb som hade gått upp i div.2, samtidigt som ungdomsfotbollen var större än någonsin med 30-40 ungdomslag där de flesta spelade i S:t Erikscupen.

Även under div.2-tiden var Ingemar en stor tillgång för Älvsjöfotbollen särskilt genom hans kontakter med andra Stockholmsklubbar och det var ett stående inslag på Söderstadion när man såg Ingemar omgiven av journalister och ledare från andra klubbar, där han ivrigt och på sitt lugna sätt framförde Älvsjöfotbollens fördelar.

Tillsammans med Älvsjö AIK:s Huvudstyrelse la han även ned mycket arbete gentemot Stockholms stad när det gällde idrottsplatsfrågan och den framtida Ungdomsgården.

Efter div.2-tiden varvade Ingemar ned för att ägna mer tid åt den icke fotbollsspelande delen av familjen, men han blev en trogen medlem i Gamla Älvsjö AIK:are ända fram till slutet av nittiotalet då hans hustru gick bort och lämnade en djupt sörjande Ingemar.

Ingemar var en fin kamrat som genom sitt positiva, gladlynta och lugna sätt fick många vänner genom livet och han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Sven Wiklund