Åttioåring med spring i benen

Av Bengt Göransson

Publicerad 1995 i Brännkyrka hembygdsförenings medlemsblad

Älvsjö AIK fyller åttio år i år. Och det är en vital gamling som jubilerar. Klubben bildades av det slags folk som alltid bildat föreningar – sådana som tror på en idé och litar på att människor tillsammans kan uträtta mer än summan av vars och ens arbete får en att tro. Det var därför ingen tillfällighet att de tidiga pionjärerna var aktiva på många håll i samhället – i politiska föreningar, i kooperativa sammanhang, i fastighetsägarföreningar, kyrkligt arbete, i Röda Korset osv. Nils Ljungdahl kan ses som en typisk sådan mångaktiv person – han spelade en central roll i samhällets organisationsliv under många år.

Gamla idrottsplatsen var centrum och hemvist för klubbens verksamhet. Friidrott, skidor, handboll, ishockey – de första decennierna fanns de flesta stora idrotterna företrädda i klubben. Eftersom klubbens historia finns väl dokumenterad, både i jubileumsskrifter och i Ingvar Thoréns makalösa krönikor, kan det vara på sin plats att inför 80-årsfirandet berätta något om klubben idag.

Under de senaste tjugofem åren har Älvsjö AIK genomgått en närmast dramatisk utveckling. Vissa idrotter har försvunnit – det gäller bland annat ishockeyn som redan i slutet av 1960-talet blev för dyr att hålla igång, och det gäller rugbyn, där Älvsjö under Sivert Fredriksson tillhörde pionjärerna. Tennissektionen har lagts ned och friidrotten förde länge en tynande tillvaro. Damhandbollen som Älvsjö AIK företrädde i landslagssammanhang, hade lagts ner långt tidigare.

För ett par år sedan fick klubben en ny organisation som bättre passar dagens idrottande. Nu är Älvsjö AIK moderförening och det aktiva idrottandet svarar självständiga döttrar för – Älvsjö AIK Fotbollförening, Älvsjö AIK Skid- och Orienteringsförening och Älvsjö AIK Fritidsförening. Moderföreningen har ansvaret för gemensam egendom och är t ex  avtalspart med Fritid Stockholm för driften av idrottsplatsen. Föreningen Gamla Älvsjö AIK-are är helt fristående organisatoriskt men i själen antagligen fastare sammankittad med klubben än till och med dess döttrar. Älvsjö Runt kommittén är också en fristående kommitté som ordnar en av de numera ganska få prestigefyllda gatustafetterna i Stockholm.


Fotbollen har under åren stått för den största verksamheten, och det var ingen tillfällighet att vi redan på 70-talet drog igång damfotbollen – pionjärer också här. Efter inledande framgångar svackade det ett tag, men de senaste åren har våra damer etablerat sig på topp i Allsvenskan. Herrarna spelar sedan många år i fotbollens andra division, och vad som möjligen kan beklagas är älvsjöbornas och stockholmarnas ljumma intresse för att stötta sitt hemmalag genom att gå på Älvsjö idrottsplats, när hemmalaget spelar. Då – liksom vid Älvsjö Runt – träffar man en hel hop av gamla älvsjöbor som via Älvsjö AIK håller kontakt med sina rötter.

Skidor och orientering har under alla år svarat före en stabil verksamhet – och just stabiliteten visade sig när medlemmarna i den föreningen tog initiativ till och i hög grad finansierade bygget av klubbstugan på Gamla idrottsplatsen. Det är Älvsjö AIK Skid- och Orienteringsförening som varje år svarar för valborgsmässoelden på Gamla idrottsplatsen ( eller bristen på eld som det blev i år på en vintrig våt Valborg ). Bengt Olsson var länge en av de drivande i Skid- och Orienteringsföreningen, och numera är Christer Nordström och Arne Nilsson ankare. Tävlar gör man numera tillsammans med Örby IS – ett unikt samarbete för att kunna ställa upp med starka lag i orientering.

Ett utryck för klubbens ”nyföretagaranda” är Fritidsföreningen, till vilken en av våra trognaste entusiaster Lars ”Nigge” Nygren var en av initiativtagarna. Nigge som spelat fotboll för klubben, varit föreningskonsulent och föreståndare för ungdomsgården under gårdens aktivaste period i klubbens regi, såg tidigare än de flesta att motionsverksamhet är något som angår också idrottsföreningar och inte bara behöver bli föremål för exploatering av gymägare på skilda håll i stan. Nu ordnar Fritidsföreningen Älvsjöjoggen, vinter- och sommargympa, och i föreningens hägn finns en snabbt växande innebandy m.m. 

Fritidsgården är för övrigt ett annat bra exempel på ”nyföretagandet”. Det var Åke Sällberg, det sena 60- och 70-talets lika idérike som ihärdige ordförande, som övertygade först styrelsen och sedan Stockholm stad att en fritidsgård med fördel drivs i föreningsregi. Nu har vi släppt den verksamheten sedan några år tillbaka, men det är helt klart att utan den erfarenheten hade vi inte kunnat gå in som entreprenör för driften av Älvsjö idrottsplats, där gräset nu är grönare än någonsin. Ansvaret för idrottsplatsen har medverkat till att göra Älvsjö AIK till en produktiv gemenskap, och inte ens hotet om nedskärningar av anslagen skänker depression, utan bara kamplust och nya idéer. 


Vad är det då som gjort att Älvsjö AIK klarat sig så bra? Framför allt är det nog det förhållandet att klubben lyckats behålla sin förankring i och kring Älvsjö. En omfattande och välskött ungdomsverksamhet har varit basen och en rad av Gamla Älvsjö AIK-are som stött klubben på alla sätt – både med slantar och uppmuntran ( vad vore vi utan Santis – C H Santesson, Kalle i Porten – Karl Karlsson, Bengt Bergström och alla de andra? ). De senaste åren har flyttningen av kansliet till Älvsjö idrottsplats betytt att vi fått bättre grepp om helheten, och klubbens kanslichef, Mikael ”Micke” Bergvall, håller verksamheten med strama tyglar. De som minns honom som ung fotbollsspelare, då hans förmåga att falla omkull och skrika fram frisparkar var lika påfallande som hans fotbollstalang, gläds över att se att han vid mera mogen ålder skänker lugn och trygghet när han uppenbarar sig på plan. Det är också han som med järnhand och stålvilja håller ordning på kansliet. Ve den klubbordförande som slarvar med sitt uppdrag!

En förmiddag vintertid på idrottsplatsen träffas våra pensionärer och spelar biljard, på söndagsmatchen nickar man igenkännande på åskådarplats, men framförallt är det de många aktiva som präglar klubben. Ett par tusen är det som tillsammans utgör Älvsjö AIK – de ger identitet och självkänsla åt samhället och får själva bättre chans att känna sig hemma när de är på hemmaplan.

Nog är det märkligt med en idrottsklubb som Älvsjö AIK – den har ett eget liv och bidrar i hög grad till att ge åt Älvsjö dess karaktär.